Hoppa till sidans innehåll

Simons Tolvanlopp


Tolvanloppet

2010-05-22

 

Som generalrepetition inför årets Stockholm Marathon, hade jag och min kompis Abdi bestämt oss för att springa tolv kilometer i Bromma IF:s Tolvanloppet. Min målsättning med detta lopp var att få en tuff genomkörare och gärna ta mig under 56 minuter.

 

Jag steg upp runt halvnio på lördagsmorgonen och åt min vanliga frukost, innan Abdi hämtade upp mig med bil en timme senare. Efter några stopp på vägen, så var vi framme i ett varmt och soligt Bromma strax efter klockan elva (starten var klockan 13). Vi parkerade bilen en liten bit från startområdet och tog oss först till nummerlappsutdelningen, som var inhyst i en närliggande skola. Startområdet såg vid denna tidpunkt mer ut som en del av Arosfestivalen än en löpartävling, dock kryddad med en del knattelöpare. Det var försäljning i stånd och massvis med barnfamiljer. Vi satte oss så småningom i skuggan och varvade ner. Det kändes redan nu att värmen tog kraften ur mig, det var uppskattningsvis 25 grader och endast en lättare vind. Jag drack därför en hel del vatten under förmiddagen, vilket så klart ledde till att jag fick besöka toaletten ett flertal gånger innan start.

 

Vid kvart över tolv begav vi oss till omklädningsrummet, och svidade om till löparuniformerna. Därefter värmde vi upp med lätt jogg i 15 minuter och satte oss i gräset på sidan av startfållan. Med endast strax över 300 deltagare, kunde vi unna oss att ställa oss vid starten inte mer än ett par minuter innan det var dags. Startskottet sköttes av en spårvagn (spårvagnsspåret löpte alldeles vid starten), och äntligen var det dags!

 

Vi planerade att löpa gemensamt så länge som möjligt, och inledningsvis gick det bra. På första raksträckan var det lite trångt, men efter ett par kilometer kunde vi löpa helt fritt. Innan loppet hade jag läst att Tolvanloppet var en riktig utmaningen, med flera tuffa backar. De första 4-5 kilometrarna var dock inga större problem, även om det var lite mer kuperat än vad vi som västeråsare är vana vid. Förmiddagens vattenintag gjorde sig återigen sig påmint, då det skvalpade och kluckade i magen.

 

Loppet gick uteslutande på asfalt genom ett villaområde, så tack vare det fina vädret var det många barnfamiljer som stod längs med banan och hejade. Det förekom inga avspärrningar, så ibland så fick man kryssa mellan bilar och cyklister och vid ett tillfälle fick jag stanna till för att vänta in en passerande spårvagn!

 

Värmen tog ut sin rätt och första vätskekontrollen efter fyra kilometer var efterlängtad! Strax efter vätskekontrollen började stigningarna komma, och de var riktigt rejäla. De slingrade sig genom villorna, och ibland kändes det som de aldrig skulle ta slut. Abdi såg dock sin chans vid varje uppförsbacke och drog ifrån mig, och sen fick jag jaga ikapp när det planade ut. Inte en chans att jag skulle släppa honom! Å andra sidan så släppte jag på bromsen i nedförsbackarna och gled ifrån honom, så jag antar att det jämnade ut sig. Mjölksyran gjorde sig påmind alltmer för varje backe och vid de sista backarna började även Abdi gnälla lite lätt. Vi kämpade dock på i vad som kändes som ett relativt jämnt tempo och passerade 10 km efter 43:30 minuter. Vi plockade dessutom placeringar genom hela loppet, vilket alltid är en skön känsla.

 

På de sista kilometrarna fick jag lätt håll, vilket jag misstänker kan ha berott på all vätska i magsäcken. När vi till slut kom in på det långa, lätt uppförslutande upploppet, så föreslog Abdi att vi skulle öka. Trots att jag vid det laget var helt slutkörd, så stönade jag givetvis fram ett ”Vi kör!”. Under dessa 600 meter förhandlade jag med mig själv ett tiotal gånger om jag skulle släppa iväg honom eller inte. Jag höll i, och vi korsade mållinjen sida vid sida. Sluttiden vart 52:07 minuter, vilket ger en snittid på 4:21 min/km.

 

Vi tog oss efter målgången snabbt vidare till duschen, och åkte därefter hemåt. Vi stannade till på vägen på Burger King i Kista, för ett välförtjänt skrovmål, och maten slank snabbt och lätt ner i min energitömda kropp. Abdi hade vid det här laget glömt allt om loppet, då hans favoritlag Bayern München skulle spela Champions League-final på kvällen. Alltid lika roande att se honom när han är nervös..

 

 

Sammanfattningsvis så var Tolvanloppet en mycket trevlig upplevelse, en utmanande bana med mysiga omgivningar. Inte helt omöjligt att jag är tillbaks nästa år, även om Göteborgsvarvet också lockar!

 

//Simon Sköld

Uppdaterad: 12 FEB 2013 17:24 Skribent: Roger C

 

 Kontakta oss på This is a mailto link

och kolla även in oss på Instagram

Medlemsbloggar

 klicka in och läs!

har du någon? hör av dig!

Postadress:
Västerås LK - Friidrott
Daniel Allard, Bohusvägen 23
72244 Västerås

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info