Hoppa till sidans innehåll

Bislett 24 timmars


Här kan ni läsa Bosses berättelse om tävlingen, kopierad rakt av från hans blogg: http://langaloppet.blogspot.com

 

Ett dygn under Bislett

I fredags morse samlades vi på centralen i Västerås, Per, David, Robert, jag och vår proffscoach Micke för att ta tåget västerut.

Västerås Central fredag kl 8, en första kopp kaffe


SJ lyckades vara bara lite försenade så vi hade bra marginal för bytet i Hallsberg. När vi väl klev på Oslo tåget i Hallsberg kunde man nästan tro att SJ reserverat en vagn för Bislett löparna, vi var 10-15 st i samma vagn med samma mål och några till klev på i Värmland. Det hann naturligtvis bli en del försnack inför loppet under den resan. När vi kommit fram till Olso blev det också en gemensam lunch innan vi spred ut oss på våra hotel.

Större delan av vagn 12 samlad på Peppes Pizza

Eftermiddan och kvällen blev lugn och tidig, promenad, fika och middag, sen var det dags att försöka sova tidigt. Inte så lätt att somna med tricken som passerade utanför fönstret, plus lite lördagsglada norrmän då och då, men till slut slockande man i varje fall.

Lördag morgon, vi hänger på låset när hotelfrukosten öppnar kl 8, vill ju få lite tid för en rejäl frukost att lägga sig tillrätta innan start.  Efter frukost, en kort promenad till Bislett och så ned i underjorden 2 våningar för att "rigga" oss. Fixa nummerlapp, byta om, vasselin på fötterna, göra reklam för Black River Run och så ställa iordning provianten. Nu är det snart dags att börja ett dygn under Bislett.

Lite av provianten iordning

 

Vätserås Löparklubb klara för start

Klocken är 10 och starten går, även om inte alla 122 går så är det som vanligt ett ganska lugnt tempo, det är bara Kajsa Berg som drar iväg i en egen takt för att göra 100 km på 8h och sen kliva av. Efter ett ganska kort tag visar det sig att det är en stor klunga med mest norrmän som kör hårt i ett tempo upp mot 25 mil, kan det verkligen hålla för alla dom?

Timmarna rullar på, inne på stadion som man ser korta glimtar av genom några fönster skiner solen ett tag men det börjar skymma tidigt. För min egen del känns det bra, har siktat på att hålla stadigt 6.30 tempo som motsvarar drygt 3.30 min/varv på de 545 meter långa varven, men det går lite fortare. Känns ändå bra. Det blir 15 springvarv och ett gåvarv till en början.

Det börjar gå mot kvällen, börjar bli lite segt och tempot sjunker, men numera har man lärt sig att det går i vågor och det är många timmar kvar. Mycket riktigt, vid 7 tiden på kvällen efter 9 timmars löpning serveras det kycklingsoppa.

Robert bunkrar kycklingsoppa

Något var det med den soppan för all seghet försvinner, hittar ett tempo under 3.00 per varv som känns mycket bättre för benen så det är bara att nöja sig men det, kompenserar den lite för höga farten med att ta gåvarv efter var 10:e löpvarv. Maler på några timmar till, det är ju nu som loppet börjar, de första 12 timmarna är bara en lång uppvärmning att samla kilometrar på, det är under nästa halva det börjar hända saker.

Det går visst så fort att man sprungit ifrån alla?

Klockan har hunnit bli en bit efter midnatt och man har varit till fots i drygt 14 timmar, mestadels löpande. Någon sömninghet känns inte av, att det är konstant ljus gör säkert sitt till mot sömnbehoven. Däremot börjar magen tröttna på allt, som mest är olika söta saker som stoppas ned. Mår inte direkt illa men är inte sugen på nått, förrutom apelsinklyftor som jag länsar bordet på när det finns några. Det känns som ett stigande tryck uppåt från magen.  Gör ett test att trycka in en halv banan för snabbt och uppsöka en tunna samtidigt. Det hjälper, trycket förvinner med de senaste timmarnas sötsaker ned i tunnan och allt, inklusive löpstegen, känns momentant mycket lättare. Märkligt så kroppen fungerar.

Får upp fatren igen ett tag tack vara "tryckavlastningen" och börjar nöta kilometrar igen, känns fortfarnde som helt OK att nå 200 km och dessutom känns det som att man klättrar stadigt i resultaten, de snabblöpande norrmännen kliver av den ena efter den andra och många tar långa pasuer, en del får tvärstopp pga olika problem.

Men återvunna styrkan varar tyvärr inte länge nog, det har blivit timma 18 (mellan 03-04 på natten) kroppen protesterar med stumma lår, ömma fötter, ingen lust att äta, lite yrsel och trötthet. Egentligen vet jag ju att det är huvudet som försöker ta kommandot och intala kroppen att nu räcker det !! Det är egentligen nu tävlingen börjar på allvar. Micke gör mycket intensiva försök att få in det budskapet i oss och få ut oss på banan så fort vi försöker pausa. Han lyckas bra med Robert som gått stabilt innan men som de sista timmarna kopplar in autopiloten och bara kör på i ett grymt starkt tempo. Robert ligger ungerfär 5 km efter mig när hann hittar autopiloten, jag gör några försök att svara men kroppen (jag menar knoppen) vill inte och innan vi är i mål är han drygt 12 km före.

Jag tappar det mesta av farten de sista 6 timmarna, det blir mest gång och lite korta vilopauser, inklusive någon kort "smygvila" utanför coachens kontroll ;-) Motivationen har försvunnit med det tappade 200 målet, sikar istället på reservmålet med nytt pers, dvs passera 171 km. På herrsidan fortsätter en del att kliva av men några kommer bakifrån i ett lågt men stadigt tempo och tar sig förbi. Damerna däremot är hur stabila som helst, Maria Jansson går som tåget och vinner på 211 km och nytt svenskt rekord.

Fort gick det ett tag, men att jag låg före Maria J är bara skenet som bedrar


Klockan är 10, söndag morgon, nedräkningen går mot 0 och efter en spurt? över varvningsmattan är det stopp och man får sätta sig, skööönt. Bara att invänta mäthjulet, 174 806 meter blir det, pers med knappa 5 km och en 15:e plats. Helt OK och man får vara nöjd med det, men det går inte låta bli att reta sig lite på att knoppen fick för mycket att säga till om dom sista timmarna. Om inte, hade det gått med 200? Eller kanske 180 i varje fall? Men det går inte att veta så här efteråt, får läggas till samlingen av erfarenheter inför framtiden i stället, kan kanske göra nytta där.

Vi vänder hemmåt igen, tar tricken ned till centralen och en lång väntan på tåget hem. Jag tror vi är ganksa nöjda allihop, Robert var nog mest överraskad själv över sin kapacitet, Per gick riktigt bra länge men klev av under natten, David hade det tugnt bitvis men höll ut till slutet. Micke skall var nöjd också, lyckades med peppningen, speciellt med Robert, jag själv var lite mera svårflörtad denna natt.

Tröttsam väntan, sova kan man göra på många sätt

En kul och annorlunda tävling är över, faktiskt inte så enformigt som man kan tro att springa i en kulvert i 24 h, åtminstonde inte med den servicen och den underhållningen. I princip non-stop rock i 24 h, förrutom en stund när nätet också fick motivationsproblem under småtimmarna och höll oss borta från Spotify. Med en speaker som höll låda non-stopp i 24 h med bl.a. många hälsningar från dom som satt och hade koll på oss via web-kameran. Är det år 2011 så är man on-line med världen, live resultat, web-camerna, Spotify, video-chat ..., även om man är i en kulvert under Bislett. Mer läsning om loppet, bilder och resultat finns på Kondis hemsida.


Uppdaterad: 12 FEB 2013 17:25 Skribent: Roger Carlsson

 

 Kontakta oss på This is a mailto link

och kolla även in oss på Instagram

Medlemsbloggar

 klicka in och läs!

har du någon? hör av dig!

Postadress:
Västerås LK - Friidrott
Daniel Allard, Bohusvägen 23
72244 Västerås

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info